Brynhilds färd till Hel

Efter Brynhilds död gjordes två bål, det ena åt Sigurd, och detta brann först, men Brynhild brändes på det andra, och hon var i en vagn, som var tältad med kostbart tyg.Det säges, att Brynhild åkte med vagnen på vägen till dödsriket och for om en gård, där en jättekvinna bodde.

Jättinnan sade: 
1.
"Gå du ej skall 
genom gårdarna mina, 
som, stödda av sten, 
stå här fasta. 
Att bonad breda 
bättre dig hövdes 
än att uppsöka 
en annans man. 

2.
Varför från Valland 
vandrar väl du, 
ditt oroliga huvud, 
hit till min gård? 
Om det lyster dig veta, 
du förlänerska av guld, 
i blod av människor 
du badat dina händer." 

Brynhild sade: 
3.
"Förebra mig icke, 
du fru från stenen, 
fastän jag varit 
i vikingafärd! 
Av oss båda 
jag ypperst må synas, 
där man vår härstamning 
i håg kommer." 

Jättinnan svarade: 
4.
"Du blev, Brynhild, 
Budles dotter, 
med värsta varsel 
i världen född. 
Du bragt om livet 
barnen till Gjuke, 
och hemmet det goda 
du härjat har." 

Brynhild sade: 
5.
"Jag, som vett har, 
från vagnen skall säga 
dig, mycket vettlösa, 
om dig veta lyster, 
hur Gjukes arvingar 
orsak voro, 
att jag älskog miste 
och menedig blev. 

6.
Den modige konungen 
lät kläderna för oss, 
åtta systrar, 
under eken bära. 
Jag var vintrar tolv, 
om dig veta lyster, 
då unge fursten 
eder jag gav. 

8.
Då lät jag i Godtjod 
gamle Hjalmgunnar, 
grånade kungen, 
gå till Hel, 
gav seger åt Audas 
unge broder; 
ursinnig därför 
blev Oden på mig. 

9.
Han slöt kring mig i Skatalund 
samman sköldar, 
röda och vita; 
mig berörde skyddsvapnen. 
Han bjöd, att blott den 
skulle bryta min sömn, 
som ingenstädes 
ångest kände. 

10.
Han lät kring min sal, 
som mot söder vetter, 
skogens härjare 
högt brinna. 
Blott en kämpe han bjöd 
skulle över rida, 
den, som förde mig det guld, 
som under Favner låg. 

11.
På Grane red gode 
guldgivaren 
dit, där min fosterfader 
förestod gården. 
Bättre än alla 
han ensam där tycktes, 
danavikingen, 
i drottens följe. 

12.
I samma säng 
vi sovo i ro, 
som om han min borne 
broder varit. 
Ingendera av oss 
på åtta nätter 
lade armen 
över den andra. 

13.
Gudrun mig förebrådde, 
Gjukes dotter, 
att jag sovit 
på Sigurds arm. 
Vad jag ej velat, 
jag veta då fick, 
att mig de svikit, 
då man jag tog. 

14.
Allt för länge 
i livet tära 
män och kvinnor 
mycken sorg. 
Sigurd och jag 
tillsammans skola 
skiljas från livet. 
Sjunk, du jätteyngel!"