Brottstycke av det större kvädet om Sigurd

1a.
Elden tog att ljunga, 
och jorden att skälva 
och höga lågan 
mot himlen skjuta. 
Få tordes där 
av furstens kämpar 
genom elden rida 
eller över stiga. 

2a.
Sigurd Grane 
med svärdet sporrade, 
elden slocknade 
för ädle hjälten; 
all lågan sig lade 
för den lovord önskande, 
de redskap glänste, 
som Regin ägde. 

3a.
Sigurd drap ormen, 
och ingen det skall 
ur minnet förlora, 
så länge människor leva, 
men din broder 
brast det mod 
genom elden att rida 
eller över stiga. 

4a.
Ut gick Sigurd 
från samtalet, 
männens vän, 
och så modfälld var; 
att på stridsdjärv hjälte 
järnvirkad brynja 
började i sidorna 
sönder brista. 

- - - - - - 

1.
"[I vad sak 
har Sigurd] brutit, 
då du vill, att den modige 
mista skall livet." 

Gunnar sade: 
2.
"Mig har Sigurd 
svurit eder, 
eder svurit, 
alla brutit. 
Han svek mig då, 
när han svurit hålla 
alla eder 
allra trognast." 

Hogne svarade: 
3.
"Av hätskhet Brynhild 
dig hetsat har 
ont att göra 
och orsaka sorg; 
hon unnar ej Gudrun 
det goda giftet 
och sedan ej dig 
sig att äga." 

4.
Några ulv stekte, 
några orm skuro, 
några åt Guttorm 
gåvo av vargen, 
förrn de förmådde, 
mordlystna, 
bära händer 
på härlige hjälten. 

5.
Slagen blev Sigurd, 
söder om Ren, 
korpen på trädet 
kraxade högt: 
"På eder två skall Atle 
eggarna bloda, 
brutna eder 
eder bane vålla." 

6.
Ute stod Gudrun, 
Gjukes dotter, 
och det första ord, 
hon fällde, var detta: 
"Var är nu Sigurd, 
väpnades drott, 
då mina fränder 
jag främst ser rida?" 

7.
Ensam Hogne 
henne svarade: 
"Sigurd med svärd 
vi sönderhuggit, 
grå hästen hänger 
huvudet över den döde." 

8.
Då sade Brynhild, 
Budles dotter: 
"Väl skolen I njuta 
av vapen och land! 
Ensam skulle Sigurd 
för allt hava rådit, 
om han litet längre 
sitt liv behållit. 

9.
Ej hövdes det, 
att han härskade så 
över Gjukes arv 
och goters mängd, 
då att styra folket 
och i strid djärva 
fem söner Gjuke 
framfött hade." 

10.
Då skrattade Brynhild, 
att det skallade i gården, 
en gång 
av all sin själ: 
"Länge skolen I njuta 
land och folk, 
när frejdade fursten 
I falla låtit." 

11.
Då sade Gudrun, 
Gjukes dotter: 
"Oerhörda ord 
yttrar du nu. 
Må de svåra taga Gunnar, 
Sigurds mördare! 
Hans hätska sinne 
hämnd skall röna." 

12.
Det led fram på kvällen, 
ej litet var drucket, 
om mycket muntert 
männen talade. 
Alla somnade, 
då i säng de kommo, 
Gunnar ensam längre 
än alla låg vaken. 

13.
Fot han ej rörde, 
fjättrad var tungan; 
därpå härens 
härjare tänkte, 
vad de två på trädet 
talat hade, 
korpen och örnen, 
då de kommo hemridande. 

14.
Brynhild vaknade, 
Budles dotter, 
skjoldungars dis, 
innan dagen grydde: 
"Eggen mig eller avråden, 
- nu har ogärning skett, - 
att säga min sorg 
eller sådant ej göra!" 

15.
Vid dessa ord 
alla tego, 
få blevo kloka 
på de kvinnolater, 
då hon gråtande 
gav sig att omtala 
det, som hon leende 
lockat männen till. 

Brynhild sade: 
16.
"I sömnen, Gunnar, 
svårt det mig tycktes: 
svalt var i salen, 
min säng var kall, 
men du, drott, rider 
bedrövad, glädjelös, 
med fjättrar fängslad 
i fienders hop; 
så skall all eder 
ätt, nivlungar, 
sin makt förlora, 
menedare ären I. 

17.
Nu minns du ej, Gunnar, 
granneligen, 
da I båda i spåret 
ert blod läten rinna. 
Allt det har du nu 
illa honom lönat, 
att främst i mod 
han sig finna lät. 

18.
Det röntes då, 
när ridit han hade 
modig till oss 
om mig att bedja, 
hur härens härjare 
hade tillförene 
ederna hållit 
mot unge fursten. 

19.
Sårande svärd, 
snott om fästet med guld, 
lät mäktig konung 
mellan oss ligga. 
Med eld voro eggarna 
utanpå strukna, 
och med etterdroppar 
innantill dragna."

Om Sigurds död

I detta kväde talas om Sigurds död, och här pekar det åt, som om de dödade honom ute, men somliga säga så, att de dödade honom inne, sovande i sin säng. Men tyskarne säga så, att de dödade honom ute i skogen, och så säges i den gamla Gudrunarkvida, att Sigurd och Gjukes söner hade ridit till tings, när han dödades, men det säga alla på enahanda sätt, att de sveko honom mot tro och loven och angrepo honom liggande och oförberedd.