Gripers spådom

Griper hette Eylimes son, broder till Hjordis; han rådde över land och var klokast av alla människor och spåkunnig. Sigurd red ensam och kom till Gripers sal. Sigurd var lätt igenkännlig; han träffade en man utanför salen, som kallade sig Geiter. Honom tilltalade Sigurd och frågar:

1.
"Vem bor väl här 
i denna borg? 
Vad kalla krigarne 
konungen över folket?" 

Geiter sade: 
"Griper heter 
hövdingen över män, 
som fasta jorden 
och folket styr." 

Sigurd sade: 
2.
"Är vise härskaren 
hemma i landet? 
Skall kungen med mig 
komma till tals? 
Okänd man 
önskar hans samtal; 
fort jag vill 
finna Griper." 

Geiter sade: 
3.
"Den glade konungen 
skall Geiter spörja, 
vem mannen är, 
som möta vill Griper." 

Sigurd sade: 
"Sigurd jag heter, 
av Sigmund boren, 
men Hjordis är 
hjältens moder." 

4.
Då gick Geiter 
åt Griper att säga: 
"Härute står kommen 
en okänd man; 
ädel han är 
till utseendet; 
inför dig, konung, 
han komma vill." 

5.
Då träder krigarnes 
konung ur salen 
och hjärtligt hälsar 
hjälten, som kommit: 
"Välkommen, Sigurd! 
Vi såg jag dig ej förr? 
Men du, Geiter, 
om Grane tag hand!" 

6.
De togo till att språka 
och tala om mycket, 
när rådvisa männen 
råkade varandra. 

Sigurd sade: 
"Säg mig, morbror, 
om du ser förut, 
hur livet för Sigurd 
löpa skall?" 

Griper sade: 
7.
"En man skall du bliva, 
mest ärad under sol, 
och alla furstar 
överlägsen, 
slösande guld 
men snålande flykt, 
ädel att åse 
och i ord vis." 

Sigurd sade: 
8.
"Säg, kloke konung, 
klarare än jag spörjer, 
vis, för Sigurd, 
om se du tycker dig, 
vad först skall ske 
till framgång för mig, 
då ur din gård 
gått jag har." 

Griper sade: 
9.
"Först skall du, furste, 
din fader hämna 
och allt ont 
åt Eylime straffa; 
du skall Hundings 
hårda, djärva 
söner fälla 
och seger vinna." 

Sigurd sade: 
10.
"Säg, ädle konung, 
min släkting, för mig, 
med stor klokhet, 
då förstånd vi tala; 
ser du för Sigurd 
snara bragder, 
som högst stiga 
mot himlens valv?" 

Griper sade: 
11.
"Ensam du skall dräpa 
ormen den glänsande, 
som glupsk ligger 
på Gnitaheden. 
Du skall båda 
till bane varda, 
Regin och Favner; 
rätt säger Griper." 

Sigurd sade: 
12.
"Ymnig blir min rikedom, 
om jag utföra kan 
i världen den strid, 
som visst du spår mig. 
Tänk dig om; 
förtälj än längre, 
vad mera skall hända 
i mitt liv!" 

Griper sade: 
13.
"Favners bo 
du finna skall 
och föra bort 
den fagra skatten. 
Guld skall du lasta 
på Granes bogar; 
ryktbar av striden, 
du rider till Gjuke." 

Sigurd sade: 
14.
"Med kloka ord 
för konungen skall du, 
modige furste, 
än mera säga. 
Hos Gjuke är jag gäst 
och går därifrån; 
vad skall mera hända 
i mitt liv?" 

Griper sade: 
15.
"På fjället sover, 
furstens dotter, 
bjärt i brynja 
efter bane på Helge. 
Vassa svärdet 
svänga skall du, 
med Favners bane 
brynjan rista." 

Sigurd sade: 
16.
"Bruten är brynjan, 
bruden begynner 
att tala, då vivet 
vaknat ur sömnen. 
Vad säger sedan 
till Sigurd jungfrun, 
som till fördel 
för fursten bliver?" 

Griper sade: 
17.
"Hon skall dig, ryktbare, 
runor lära, 
alla, som människor 
ernå vilja, 
och på varje mål 
av människor tala, 
och helande läkedom. 
Var lycklig, konung!" 

Sigurd sade: 
18.
"Lyktat är nu detta, 
lärd är visdomen, 
och redo jag är 
att rida därifrån. 
Tänk dig om, 
förtälj än längre, 
vad mera skall hända 
i mitt liv!" 

Griper sade: 
19.
"Hinna skall du 
Heimers bygder 
och glad komma 
till kungen som gäst. 
Slut är nu, Sigurd, 
vad jag såg av framtiden; 
längre fram det Griper 
ej lönt är att spörja 

Sigurd sade: 
20.
"Ängslan mig vållar 
det ord, du sade, 
ty, furste, längre 
fram du ser. 
För mycken sorg 
för Sigurd vet du, 
därför, Griper, 
den du ej säger." 

Griper sade: 
21.
"Av livet ditt 
låg mig ungdomen 
ljusast före 
att genomskåda. 
Med rätta jag icke 
räknas för vis, 
ej heller för framsynt; 
vad jag förutsåg, är borta." 

Sigurd sade: 
22.
"Ovan jord 
ingen jag vet 
som framtiden ser 
fjärmare än Griper. 
Du skall ej dölja, 
fast dåligt det är 
och mig min ställning 
menlig bliver." 

Griper sade: 
23.
"Med laster är icke 
ditt liv dig bestämt, 
låt, ädle furste, 
lära dig det; 
ty minnas skall ditt namn, 
medan människor leva, 
du vållare av vapnens 
vinande storm!" 

Sigurd sade: 
24.
"Illa sker mig. 
Skiljas måste 
Sigurd från fursten, 
då så är. 
Visa mig vägen, 
om du vill, morbroder! 
I livet på förhand 
allt ligger bestämt." 

Griper sade: 
25.
"Nu skall för Sigurd 
Jag säga noga, 
då drotten mig 
därtill nödgar. 
Veta du skall, 
att jag visst icke ljuger: 
en dag åt dig, 
döden är ämnad." 

Sigurd sade: 
26.
"Vrede jag vill ej 
från väldige konungen 
men goda råd 
av Griper få. 
Nu vill visst jag veta, 
fast ej väl behagligt, 
vad som dig synes 
Sigurd vänta." 

Griper sade: 
27.
"En flicka är hos Heimer, 
fager att åse, 
och Brynhild henne 
borgmännen nämna, 
dotter till Budle, 
men bålde konungen, 
Heimer, fostrar 
hårdsinta mön." 

Sigurd sade: 
28.
"Vad gör det mig, 
att en mö finnes, 
fager att åse, 
fostrad hos Heimer? 
Det skall du, Griper, 
grant mig säga, 
ty ödet mitt 
allt du förutser." 

Griper sade: 
29.
"Hon gör, att glädjen 
går ifrån dig, 
Heimers fosterdotter, 
fager att åse. 
Sömn du ej sover, 
ej om sak dömer, 
på man du ej aktar, 
om ej mön du ser." 

Sigurd sade: 
30.
"Vad skall till lisa 
lända Sigurd? 
Säg du det, Griper, 
om se du tycker dig! 
Kan jag mön 
till maka vinna, 
denna furstens 
fagra dotter?" 

Griper sade: 
31.
"I skolen alla 
eder svära 
fullt och fast, 
få I skolen hålla. 
Gästat en natt 
du gjort hos Gjuke, 
så minns du ej mera 
mön hos Heimer." 

Sigurd sade: 
32.
"Vad för nagot? 
Nämn mig det, Griper! 
Ser du flyktighet 
i furstens lynne, 
då bryta löftet 
mot bruden jag skall, 
som jag trodde mig älska 
av all min själ?" 

Griper sade: 
33.
"Du snärjes, ädling, 
av annans svek, 
för Grimhilds list 
du lida skall. 
Hon vill giva dig 
ljushårig mö, 
sin egen dotter; 
anslag hon spinner." 

Sigurd sade: 
34.
"Blir jag med Gunnar 
och hans bröder svåger 
och går att taga 
Gudrun till äkta? 
Fullgott gifte 
fursten då hade, 
om ånger icke 
ängslade mig." 

Griper sade: 
35.
"Svika dig Grimhild 
söka skall, 
egga dig att bedja 
om Brynhilds hand 
för Gunnars räkning, 
goterfurstens; 
raskt furstens moder 
färden du lovar." 

Sigurd sade: 
36.
"Något menligt mig möter, 
det märker jag grant; 
svårligen vacklar 
Sigurds ställning, 
om bedja jag skall 
till brud åt en annan 
den sköna mö, 
som själv jag älskar." 

Griper sade: 
37.
"I skolen alla 
eder svära, 
Gunnar och Hogne 
och du, hövding, den tredje. 
Då på vägen I ären, 
växlen I skepnad, 
Gunnar och du; 
Griper ej ljuger." 

Sigurd sade: 
38.
"Vad är skälet till det? 
Vi skola vi skifta 
sätt och utseende 
samman på vägen? 
Annan falskhet 
följa det torde, 
mycket elak. 
Säg mera, Griper!" 

Griper sade: 
39.
"Gunnars skepnad 
och skick du har, 
ditt eget tal 
och tankekraft. 
Du fäster den käcka 
fosterdottern 
till Heimer, men henne 
till hustru ej får." 

Sigurd sade: 
40.
"Mycket illa det mig tyckes. 
Usel bland män 
skall Sigurd sägas, 
då sådant sker. 
List jag icke 
lägga vill 
mot furstedottern, 
den främsta, jag vet." 

Griper sade: 
41.
"Du, härens hövding, 
härlig du skall 
vila hos mön, 
som din moder hon vore. 
Därför skall minnas, 
medan människor leva, 
du folkens furste, 
ditt frejdade namn." 

Sigurd sade: 
42.
"Skall Gunnar äga 
den goda till hustru, 
ryktbar bland män 
- berätta mig, Griper! - 
fast trenne nätter 
hans trotsiga brud 
har sovit hos mig? 
Sådant har ej timat." 

Griper sade: 
43.
"Samman skola bådas 
bröllop drickas, 
Sigurds och Gunnars, 
i Gjukes salar. 
Hamn I växlen, 
då hem I kommit, 
till själen var 
sig själv förbliver." 

Sigurd sade: 
44.
"Hur skall sedan 
svågerskapet 
till gamman oss bliva, 
Griper, säg det! 
Skall det Gunnar 
till glädje lända 
eller mig själv 
skänka hugnad?" 

Griper sade: 
45.
"Du minns ederna åter, 
kan ingenting säga, 
du unnar Gudrun 
äktenskapets lycka; 
men Brynhild som bortslumpad 
brud sig tycker, 
den sluga söker 
med svek att hämnas." 

Sigurd sade: 
46.
"Vad skall bruden 
som böter taga, 
för att vi smidde 
svek mot vivet? 
Hon äger av mig 
eder svurna, 
inga fyllda, 
och föga kärlek." 

Griper sade: 
47.
"Hon skall gå 
att Gunnar säga, 
att icke du aktade 
ederna väl, 
då Gjukes arving, 
den ädle konungen, 
all sin lit 
på ditt löfte satte." 

Sigurd sade: 
48.
"Vad för något! 
Nämn mig det, Griper! 
Skall sant det vara, 
som säges om mig, 
eller ljuger på mig 
hjältekvinnan 
och på sig själv? 
Skönjer du det, Griper?" 

Griper sade: 
49.
"Ej väl, av vrede 
och värkande sorg, 
dig mäktiga bruden 
bemöta skall. 
Den goda kvinnan 
du kränkte icke, 
dock drottningen I 
bedrogen med list." 

Sigurd sade: 
50.
"Skall Gunnar, den kloke, 
Och Guttorm och Hogne 
av hennes eggelse 
sig hetsa låta? 
Skola Gjukes söner 
svärden bloda 
på mig, sin svåger? 
Säg du det, Griper!" 

Griper sade: 
51.
"Gruvligt det Gudrun 
går till hjärtat; 
dig hennes bröder 
din bane vålla. 
Till intet bliver 
all glädje sedan 
för visa vivet; 
det vållar Grimhild. 

52.
Det hugna dig skall, 
du härens ledare, 
att den lyckan för furstens 
liv är bestämd: 
ej märkligare man 
ovan mullen skall födas 
under solens säte 
än, Sigurd, du anses." 

Sigurd sade: 
53.
"Skiljoms i vänskap! 
Man skickelsen ej motstår. 
Väl har du, Griper, 
vad jag ville, gjort. 
Visst du skulle 
vackrare spå 
livet åt mig, 
om du mäktade det."