Balders drömmar

1.
Tillhopa voro alla 
asar på ting, 
och asynjorna 
alla vid samtal, 
och mycket rådslogo 
mäktige gudar, 
vi åt Balder drömmar 
bådade ofärd. 

2.
Upp steg Oden, 
åldrige härskarn, 
och på Sleipner 
sadel lade. 
Han red ned därifrån 
åt Nivlhel till 
och mötte hunden, 
som från Hels rike kom. 

3.
Han var blodig 
framtill på bröstet 
och gläfste länge 
mot galdernas fader. 
Fram red Oden, 
fasta marken dånade; 
och till Hels höga 
hus han kom. 

4.
Då red Oden 
öster om dörren, 
där vara han visste 
valans gravplats. 
För den döda trollkvinnan 
dödsgalder läste han, 
tills tvungen hon uppstod 
och talade, fast död. 

5.
"Vem är det bland män, 
för mig okända, 
som till tunga färden 
tvingat mig? 
Snöad över av snö 
och slagen av regn, 
dränkt var jag i dagg, 
död var jag länge." 

Oden sade: 
6.
"Vägtam jag heter, 
och är son av Valtam. 
Ur underjorden tala! 
Jag från övervärlden minns det. 
Åt vem äro bredda 
på bänkarne ringar 
och fagra långpallar 
belagda med guld?" 

Valan sade: 
7.
"Här mjödet bryggt 
åt Balder står, 
den skira drycken 
ligger sköld över; 
asasönerna 
äro ivrigt väntade. 
Tvungen jag talade, 
nu skall jag tiga." 

Oden sade: 
8.
"Tig icke, vala! 
Jag vill vidare fråga, 
tills allt jag känner; 
jag vill yttermera veta, 
vem skall Balder 
till bane bliva 
och livet från Odens 
ättling röva." 

Valan sade: 
9.
"Höder bär hit ned 
höge hjälten; 
han skall Balder 
till bane bliva 
och livet från Odens 
ättling röva. 
Tvungen jag talade, 
nu skall jag tiga." 

Oden sade: 
10.
"Tig icke, vala! 
Jag vill vidare fråga, 
tills allt jag känner; 
jag vill yttermera veta, 
vem Höders hätskhet 
hämna skall 
eller Balders baneman 
på bålet lägga." 

Valan sade: 
11.
"Rind föder Vale 
i vänstersalar, 
denne Odens son kämpar, 
en enda natt gammal; 
sin hand han ej tvättar 
eller huvudet kammar, 
förr'n på bålet han lägger 
Balders fiende. 
Tvungen jag talade, 
nu skall jag tiga." 

Oden sade: 
12.
"Tig icke, vala! 
Jag vill vidare fråga, 
tills allt jag känner; 
jag vill yttermera veta, 
vad de möar heta, 
som häftigt gråta 
och slunga mot himlen 
hörnen av seglen." 

Valan sade: 
13.
"Du är icke Vägtam, 
som dig vara jag trodde, 
snarare Oden, 
åldrige härskarn." 

Oden sade: 
"Du är ingen vala 
eller vis kvinna, 
snarare trenne 
tursars moder." 

Valan sade: 
14.
"Rid hem nu, Oden, 
över hedern din glad. 
Männen här 
du ej mera besöke, 
förrän Loke slipper 
lös ur bojorna 
och de, som röja allt undan, 
till ragnarök komma."