Sången om Vavtrudner

Oden sade: 
1.
"Råd du mig nu, Frigg, 
då fara att gästa 
Vavtrudner jag vill! 
Högst ivrig är jag 
att allvise jättens 
forntidskunskap fresta." 

Frigg sade: 
2.
"Hemma jag ville hålla 
Härjafader kvar 
i gudarnes gårdar, 
ty ingen jätte 
jag jämnstark känner 
med Vavtrudner vara." 

Oden sade: 
3.
"Mycket jag for, 
mycket jag frestade, 
mycket jag makterna prövat; 
det vill jag nu veta, 
hurudana Vavtrudners 
salar mig synas." 

Frigg sade: 
4.
"Lycklig du fare! 
Lycklig du åter komme! 
Lycklig du på vägen vare! 
Må, människors fader, 
din förmåga stå bi, 
då du samtal söker med jätten!" 

5.
For så Oden 
att fresta jättens 
vida frejdade visdom. 
Anländ till salen, 
som Ims fader ägde, 
gick Ygg genast in. 

Oden sade: 
6.
"Hell dig, Vavtrudner, 
nu till hallen är jag kommen 
att se dig själv, där du sitter. 
Först vill jag veta, 
om vis du är 
och gömmande all kunskap, jätte." 

Vavtrudner sade: 
7.
"Vem är den man, 
som i min sal 
slungar ut slika ord? 
Ut du ej kommer 
ur vår sal, 
är av oss du icke visast." 

Oden sade: 
8.
"Gagnråd jag heter: 
nyss, av gången tröttad, 
törstig jag trädde i din sal. 
Länge jag färdats, 
längtar att hälsas 
och att mig du mottager, jätte." 

Vavtrudner sade: 
9.
"Vi står du då, Gagnråd, 
på golvet och talar? 
Sätt dig på bänk i salen! 
Utröna skall vi, 
om åldrige talarn 
vet mer eller mindre än gästen." 

Oden sade: 
10.
"Ringa man, 
som till rik man kommer, 
tale, vad som hövs, eller tige. 
Ordsvall tänker jag 
illa båtar 
den, som kommer till kallsinning värd." 

Vavtrudner sade: 
11.
"Säg mig, Gagnråd, 
då på golvet du vill 
fresta din framgång, 
hur den hästen 
heter, som drager 
dagen över människor var morgon!" 

Oden sade: 
12.
"Skinfaxe han kallas, 
som den klara dagen 
var morgon över människor drar. 
För den bästa av hästar 
han hålles av reidgoter, 
ljus sprider springarens man." 

Vavtrudner sade: 
13.
"Säg mig, Gagnråd, 
då på golvet du vill 
fresta din framgång, 
hur den hästen 
heter, som från öster 
drager natten över nådiga gudar!" 

Oden sade: 
14.
"Rimfaxe heter 
den häst, som drager 
var natt över nådige gudar; 
ur munnen från betslet 
var morgon det droppar, 
och så kommer dagg i dalar." 

Vavtrudner sade: 
15.
"Säg mig, Gagnråd, 
då på golvet du vill 
fresta din framgång, 
hur den å heter, 
som åtskiljer 
jättars och gudars jord!" 

Oden sade: 
16.
"Iving heter ån, 
som åtskiljer 
jättars och gudars jord; 
öppen skall hon rinna 
i alla tider, 
is bliver ej på den ån." 

Vavtrudner sade: 
17.
"Säg mig, Gagnråd, 
då på golvet du vill 
fresta din framgång, 
vad den slätt heter, 
där till slag mötas 
Surt och de milda makter!" 

Oden sade: 
18.
"Vigrid heter slätten, 
där till slag mötas 
Surt och de milda makter; 
åt alla håll 
är den hundra mil, 
denna valplats dem visats an." 

Vavtrudner sade: 
19.
"Gäst, du kunnig är. 
Till jättens bänk kom! 
Låt oss sitta tillsammans och tala! 
Om huvudet, främling, 
i hallen vi slå vad, 
vem som av oss är visast." 

Oden sade: 
20.
"Säg du ett, 
om du äger förstånd 
och du, Vavtrudner, vet det, 
vadan jorden först kom, 
du kunnige jätte, 
eller den höga himlen!" 

Vavtrudner sade: 
21.
"Av Ymers kött 
åstadkoms jorden 
och av benen berg; 
av rimfrostjättens huvudskål 
himlen blev skapad, 
böljan av hans blod." 

Oden sade: 
22.
"Säg du det andra, 
om insikt du äger, 
och du, Vavtrudner, vet det, 
vadan månen kom, 
som över människor far, 
sammaledes ock solen!" 

Vavtrudner sade: 
23.
"Mundelföre heter 
han, som är månens fader, 
sammaledes också solens. 
På himlen vandra 
de varje dag skola 
för människorna tiden att tälja." 

Oden sade: 
24.
"Säg du det tredje, 
då man talar om din kunskap 
och du, Vavtrudner, vet det, 
vadan dagen kom 
som drager över människor, 
eller natten med nedan!" 

Vavtrudner sade: 
25.
"Delling han heter, 
han är dagens fader, 
men natten av Norve föddes; 
ny och nedan 
skapade nådiga gudar 
att för människorna tiden tälja." 

Oden sade: 
26.
"Säg du det fjärde, 
då du frejdad är för kunskap 
och du, Vavtrudner, vet det, 
vadan vintern först kom 
eller varma sommaren 
bland visa gudar att vara!" 

Vavtrudner sade: 
27.
"Vindsval han heter, 
som är vinterns fader, 
men Svasud är sommarens." 

Oden sade: 
28.
"Säg du det femte, 
då du frejdad är för kunskap 
och du, Vavtrudner, vet det, 
vem äldst av asar 
eller Ymers fränder 
i urtiden alstrades!" 

Vavtrudner sade: 
29.
"Ett jätteantal vintrar, 
innan jorden var skapad, 
vart Bergelmer boren; 
äldre var Trudgelmer, 
och än äldre Aurgelmer, 
hans fader och farfader." 

Oden sade: 
30.
"Säg du det sjätte, 
då man skicklig dig kallar 
och du, Vavtrudner, vet det, 
varifrån jätten Aurgelmer 
bland jättars söner 
först kom, du kunnige jätte!" 

Vavtrudner sade: 
31.
"Ur Elivågor 
etterdroppar stänkte; 
det växte, tills det vart till en jätte; 
därav våra ätter 
allesammans kommit, 
äro därför alla elaka." 

Oden sade: 
32.
"Säg du det sjunde, 
då man skicklig dig kallar 
och du, Vavtrudner, vet det, 
huru barn han fick 
den bålde jätten, 
då ej till gifte jättekvinna fanns!" 

Vavtrudner sade: 
33.
"Under armen växte 
på väldige rimtursen 
mö och man tillsammans; 
fot med fot 
födde åt jätten, 
den vise, en sexhövdad son." 

Oden sade: 
34.
"Säg du det åttonde, 
då du anses kunnig, 
och du, Vavtrudner, vet det, 
vad det första är, du minnes, 
och det fjärmaste, du vet, 
du gömmer all kunskap, jätte!" 

Vavtrudner sade: 
35.
"Ett jätteantal vintrar, 
innan jorden var skapad, 
vart Bergelmer boren; 
det är det första jag minnes, 
när förfarne jätten 
på urholkad ökstock lades." 

Oden sade: 
36.
"Säg du det nionde, 
då du nämnes vis 
och du, Vavtrudner, vet det, 
varifrån vinden kommer, 
som över vågen far! 
Aldrig man skönjer honom själv." 

Vavtrudner sade: 
37.
"Räsvälg han heter, 
som vid himlens ända sitter, 
en jätte med örns utseende; 
av hans vingar 
säges vinden komma, 
som far över alla folk." 

Oden sade: 
38.
"Säg du det tionde, 
då förtälja om gudars 
alla öden du, Vavtrudner, vet, 
varifrån Njord kom in 
bland asars söner, 
- över tallösa altare 
och tempel han råder - 
fast åt fader bland asar han ej föddes!" 

Vavtrudner sade: 
39.
"I Vanahem han skaptes 
av visa makter 
och gavs som gisslan åt gudar; 
i åldrarnes ände 
skall han åter komma 
hem till de visa vaner." 

Oden sade: 
40.
"Säg du det elfte 
var med svärd de i gården 
var dag skifta duktiga hugg; 
de kora, vem skall falla, 
och från kampen rida, 
sitta sedan försonta tillsammans." 

Vavtrudner sade: 
41.
"Alla einhärjar 
i Odens gårdar 
var dag skifta duktiga hugg, 
kora, vem skall falla, 
och från kampen rida, 
sitta sedan försonta tillsammans." 

Oden sade: 
42.
"Säg du det tolfte, 
hur förtälja om gudars 
alla öden du, Vavtrudner, vet; 
var hemlighet om jättar 
och jämväl alla gudar 
på det sannaste du säger, 
du jätte, som gömmer all vishet!" 

Vavtrudner sade: 
43.
"Om jättars hemlighet 
och jämväl alla gudars 
jag sanning kan säga, 
ty till varje värld 
jag vandrat har, 
till nio världar kom jag, 
ända nedom Nivlhel, 
hit avlida döda från Hel." 

Oden sade: 
44.
"Mycket for jag, 
mycket jag frestade, 
mycket jag makterna prövat. 
Vad för människor leva, 
medan den långa 
fimbulvintern varar i världen?" 

Vavtrudner sade: 
45.
"Liv och Livtraser, 
och leva de skola, 
gömda i Hoddmimers hult; 
morgondagg 
till mat de hava; 
de bliva människornas moder och fader." 

Oden sade: 
46.
"Mycket for jag, 
mycket jag frestade, 
mycket jag makterna prövat. 
Vadan kommer sol 
på den släta himlen, 
när ulven denna sol hunnit upp?" 

Vavtrudner sade: 
47.
"Alvrodul föder 
en fager dotter, 
innan henne ulven hunnit upp; 
hon skall gå, 
när gudarne dö, 
en mö på sin moders vägar." 

Oden sade: 
48.
"Mycket for jag, 
mycket jag frestade, 
mycket jag makterna prövat. 
Vilka äro de flickor, 
som fara över havet, 
och med klokhet och kunskap färdas?" 

Vavtrudner sade: 
49.
"Tre väldiga floder 
falla över bygden, 
som Mogtrasers möar behärska; 
ödets gudinnor 
de enda i världen, 
dock bland jättar de fötts och fostrats." 

Oden sade: 
50.
"Mycket for jag, 
mycket jag frestade, 
mycket jag makterna prövat. 
Vilka asar råda 
för gudarnes ägor, 
då Surts låga slocknar?" 

Vavtrudner sade: 
51.
"Vidar bor och Vale 
i de vigda gudaboningar, 
när Surts låga slocknar; 
Mode och Magne 
skola Mjollner hava, 
då Vingners strid har stannat." 

Oden sade: 
52.
"Mycket for jag, 
mycket jag frestade, 
mycket jag makterna prövat. 
Vad blir Oden 
till undergång, 
då alla gudar förgås?" 

Vavtrudner sade: 
53.
"Ulven skall sluka 
Aldafader, 
men honom skall Vidar hämna; 
kalla käftar 
han klyva skall 
på vargen i stridens stund." 

Oden sade: 
54.
"Mycket for jag, 
mycket jag frestade, 
mycket jag makterna prövat. 
Vad sade Oden 
i sonens öra, 
innan denne å bålet bars?" 

Vavtrudner sade: 
55.
"Ingen vet, 
vad du i urtiden 
sade i örat på sonen. 
Med åt fallet vigd mun 
min forntids kunskap 
och gudars öden jag omtalt. 
Med Oden själv 
jag skiftat visdimsord; 
du av alla väsen är visast."