Hyndlas sång

Freja sade: 
1.
"Vakna, du möars mö! 
Vakna, min väninna, 
Hyndla, min syster, 
som i hålan bor! 
Nu är ramsvart mörker; 
rida skola 
vi två till Valhall, 
till vigda helgedomen. 

2.
Bedjom Härfader 
blid oss vara. 
Han giver guld 
till gåva åt följet. 
Åt Hermod han givit 
hjälm och brynja, 
och åt Sigmund 
svärd till skänks. 

3.
Han giver seger åt somliga, 
och åt somliga rikedom, 
vältalighet åt många, 
och vett åt andra; 
han giver vind åt vikingar, 
verskonst åt skalder, 
mannamod giver han 
åt mången kämpe. 

4.
Till Tor skall jag blota 
och bedja därom, 
att han alltid mot dig vill 
uppriktig vara; 
dock ej gärna han har att göra 
med jättars brudar. 

5.
Tag nu en av dina ulvar 
ut ur stallet, 
lät med min galt den 
löpa tillsammans. 
Sen är min galt 
att gudavägen trampa; 
jag vill ej min härliga 
häst betunga." 

Hyndla sade: 
6.
"Falsk är du, Freja, 
då du frestar mig. 
Visserligen ser du på oss 
så med dina ögon, 
men din vän har du visst 
med på Valhallsfärden, 
Ottar den unge, 
Innsteins son." 

Freja sade: 
7.
"Dårad är du, Hyndla; 
drömma jag tror dig, 
då du tror vännen min med 
på Valhallsfärden, 
där som galten glänser, 
den guldborstige, 
krigsgalten, 
som konstrikt mig gjorde 
dvärgar tvänne, 
Dain och Nabbe. 

8.
På samma gång i sadlarne 
sitta vi skola 
och om härskares 
härkomst tala, 
de gamla ätter, 
som från gudarne kommit. 

9.
Vad de slagit 
om välska guldet, 
Ottar den unge 
och Angantyr. 
Ens skyldighet är det 
att sköta om, 
att fursten får fadersarv 
efter fränderna sina. 

10.
Ett altar han mig gjorde, 
uppfört av stenar, 
nu har stenen av glöden 
till glas blivit; 
han färgade den på nytt 
med nötblod röd, 
på asynjor alltid 
Ottar trodde. 

11.
Nu låt mig om forna 
förfäder höra 
och uppräkna 
bland ätter människor! 
Vad finnes av skjoldungar, 
vad av skilvingar, 
vad av audlingar, 
vad av ylvingar? 
Vad är friboret 
vad är fursteboret, 
bland män mest urval 
i Midgårds skygd?" 

Hyndla sade: 
12.
"Du är, Ottar, 
till Innstein son, 
men Innstein var 
till Alf den gamle, 
Alf var till Ulv, 
Ulv till Säfare, 
och Säfare 
till Svan den röde. 

13.
Till maka hade din fader, 
din moder, den smyckade, 
prästinnan Ledis 
lär hon ha hetat; 
hennes fader var Frode, 
och Friund moder, 
all denna ätt 
var yverborna man. 

14.
Ale var förut 
ansenligast av män, 
Halvdan före honom 
högst av skjoldungar; 
frejdade voro de fejder 
dessa furstar hållit; 
hans verk blevo kända 
till världens ända. 

15.
Som måg åt Eymund 
mäktigare blev han, 
med sval svärdsegg 
han Sigtrygg dräpte, 
äktade Almveig, 
ypperst av kvinnor, 
de födde och ägde 
aderton söner. 

16.
Därav äro skjoldungar, 
därav äro skilvingar, 
därav audlingar, 
därav ynglingar, 
därav friboret, 
därav fursteboret, 
bland män mest urval 
i Midgårds skygd; 
allt är det din ätt 
Ottar enfaldige. 

17.
Hildigunn var 
hennes moder, 
barn till Svava 
och Säkonung; 
allt är det din ätt 
Ottar enfaldige! 
Det är av vikt, att du vet det. 
Vill du än längre? 

18.
Gift var Dag med Tora, 
hjältemodern, 
i ätten där föddes 
de yppersta kämpar: 
Fradmar och Gyrd 
och Frekarne båda, 
Am och Josurmar, 
Alf den gamle; 
Det är av vikt, att du vet det. 
Vill du än längre? 

19.
Deras vän var Ketil, 
Klypps arvinge, 
han var morfader 
till din moder. 
Där var Frode 
förr än Kare, 
och av Hild blev 
Haalv född. 

20.
Därnäst kom Nanna, 
Nockves dotter; 
släkt med din fader 
hennes son blev genom gifte; 
det är fornåldrig frändskap . 
Fram går jag längre; 
båda jag känner: 
Brodd och Hörver. 
Allt är det din ätt, 
Ottar enfaldige! 

21.
Isolv och Asolv, 
söner till Olmod, 
och till Skurhild, 
Skeckils dotter; 
du skall yttermera medtaga 
många furstar. 
Allt är det din ätt, 
Ottar enfaldige. 

22.
Gunnar balk, 
Grim hårdskave, 
Torer järnsköld, 
Ulv den gapande. 

23.
[Hervard, Hjorvard, 
Rane, Angantyr] 
Bue och Brame, 
Barre och Reivner, 
Tind och Tyrving 
och två Haddingar. 
Allt är det din ätt, 
Ottar enfaldige! 

24.
Österut i Bolm 
borna voro 
Arngrims söner 
och Eyfuras. 
Gnyet från bärsärkar 
bröt med mångahanda ont 
över land och vatten, 
som om en låga fore. 
Allt är det din ätt, 
Ottar enfaldige! 

25.
Jag känner båda: 
Brodd och Hörver; 
i Rolf gamles kämpaskara 
tjänade båda. 
Alla stammade 
från Jormunrek, 
måg till Sigurd 
- hör sagan min - 
den folkens furste, 
som dräpte Favner. 

26.
Den väldige hjälten 
fran Volsung stammade 
och Hjordis räknade 
fran Raudung sin ätt, 
men Eylime 
från audlingar, 
Allt är det din ätt, 
Ottar enfaldige! 

27.
Gunnar och Hogne, 
Gjukes söner, 
och sammaledes Gudrun 
deras syster. 
Guttorm var icke 
av Gjukes ätt, 
dock var han broder 
till bådadera. 
Allt är det din ätt, 
Ottar enfaldige! 

28.
Harald hildetand 
hade till föräldrar: 
Rörek ringslungarn 
och rika Aud, 
Aud den stormrika 
Ivars dotter, 
men Radbard var 
Randvers fader; 
vigda åt gudarne 
voro dessa. 
Allt är det din ätt, 
Ottar enfaldige! 

29.
Elva var 
asarnes antal, 
när Balder sjönk 
på banetuvan. 
Det villig att hämna 
sig Vale sade 
och slog sin broders 
baneman ihjäl. 
Allt är det din ätt, 
Ottar enfaldige! 

30.
Balders fader 
var Burs son; 
Frej ägde Gärd; 
hon till Gymer var dotter, 
av jättars ätt, 
och till Aurboda; 
därtill var Tjatse 
deras frände, 
skadelystne jätten, 
Skade var hans dotter. 

31.
Mycket vi säga dig 
och minnas mera; 
jag väntar, att han må veta det. 
Vill du än längre? 

32.
Hake var bäst 
bland barnen av Vedna, 
och Hjorvard var 
Vednas fader; 
Heid och Rosstjov 
Rimnes släkt. 

33.
Alla valor 
från Vidolv äro, 
alla värsta trollkarlar 
från Vilmeid komma, 
de som sejd bruka 
från Svarthovde, 
alla jättar 
äro från Ymer komna. 

34.
Mycket vi säga dig 
och minnas mera; 
jag väntar, att han må veta det. 
Vill du än längre? 

35.
En blev född 
i urtiden, 
en gudason 
med gudakraft; 
frejdad av vapen, 
han föddes till världen 
av jättemör nio 
vid jordens rand. 

36.
Mycket vi säga dig 
men minnas mera; 
jag väntar, att han må veta det. 
Vill du än längre? 

37.
Gjalp honom födde, 
Greip honom födde, 
Eistla födde honom 
och Eyrgjava; 
honom födde Ulvrun 
och Angeyja, 
Imd och Atla 
och Jarnsaxa. 

38.
Han starkare gjordes 
av jordens kraft, 
av svalkall sjö 
och svinablod. 

39.
Mycket jag säger dig 
men minnes mera; 
jag väntar, att han må veta det. 
Vill du än längre? 

40.
Loke fodde ulven 
med Angrboda 
och Sleipner 
med Svadilfare. 
Bland alla en trollpacka 
tycktes värst; 
hon var från Byleists 
broder kommen. 

41.
Loke åt ett hjärta; 
på lindens bränder 
fann han halvsvedd 
hugsten av en kvinna. 
Lopt blev havande 
av den leda kvinnan; 
därav har vart vidunder 
i världen kommit. 

42.
Havet går av stormbyar 
mot himmelen själv, 
löper över land 
och luften ger vika. 
Därav komma snöfall 
och snabba vindar. 
Då är undergång åt gudar 
av ödet besluten. 

43.
En blev född, 
av alla den störste, 
starkare gjord 
av jordens kraft. 
I rikedom främst 
denne furste är, 
förbunden genom släktskap 
med boplatser alla. 

44.
Då kommer en annan, 
ännu mäktigare, 
hans namn jag dock icke 
nämna vågar; 
få kunna längre 
framåt se, 
än Oden skall 
ulven möta." 

Freja sade: 
45.
"Bär minnesöl 
at min galt, 
att han kan alla orden 
komma i håg 
och tälja detta tal 
på tredje morgonen, 
när Angantyr och han 
ättartal räkna." 

Hyndla sade: 
46.
"Snabbt drag hädan! 
Att sova mig lyster; 
av mig får du föga, 
som främjar din önskan. 
Du löper, ädla, 
ute på nätterna, 
som Heidrun brukar 
med bockarne ränna. 

47.
Du sprang efter Od 
alltid trånande, 
men än flere fått 
i din famn komma. 
Du löper, ädla, 
ute på nätterna, 
som Heidrun brukar 
med bockarne ränna." 

Freja sade: 
48.
"Eld jag tänder 
kring trollkvinnan, 
att du bort hänfrån 
dig icke bärgar." 

Hyndla sade: 
49.
"Eld ser jag brinna 
och jorden bolma; 
sitt liv de flesta 
lösa måste. 
Bär du då åt Ottar 
öl till handa, 
etterblandat, 
med onda förebud!" 

Freja sade: 
50.
Ditt ords förebud 
skall intet göra 
fast du bådar oss ont, 
du, brud åt jätten. 
Den kostliga drycken 
han dricka skall; 
jag beder alla gudar 
Ottar hjälpa."